Klubbens Skyddsansvarige går i pension

När vi sätter oss ner, jag och Christer Andersson, flaggar han för att det kan bli känslosamt. Han har just träffat sin chef och skrivit på uppsägningsblanketten. En konstig känsla efter ett helt arbetsliv där 30 av åren varit på Volvo. Det ska bli skönt att det inte kommer finnas tider att passa, att man kan disponera tiden som man vill.

I verkstadsklubbens styrelse har Christer verkat i 25 år, men det var först 2016 han blev skyddsansvarig, en roll han kombinerat med kassörsuppdraget. Det har varit just skyddsfrågorna som Christer brunnit lite extra för. Redan efter tre år på företaget blev han huvudskyddsombud på Gjuteriet, något som var en stor utmaning. Christer hade jobbat ett halvår på Line 3 med tillverkning av bromskivor och några år i smältverket, men det fanns ju så mycket att lära om gjuteriprocessen och dess risker.

Samverkan fungerade riktigt bra på den tiden och företagshälsovårdens arbetsmiljöingenjör hade stor kunskap och var en fantastisk tillgång för arbetsmiljöarbetet. Det var också mycket erfarenhetsutbyte med andra gjuterier, och inte minst Gjuteriföreningens kurser var bra för att lära sig mer. Gjuteriet hade också en väl fungerande skyddskommitté, det var ordning och reda.

Christer har också arbetat koncernfackligt ett antal år vilket varit kompetenshöjande för uppdraget i Skövde. Skyddsansvariga vid Volvofabrikerna i Sverige har tillsammans påverkat arbetsmiljön till det bättre. Christer har faktiskt besökt samtliga Volvofabriker i Sverige utom Säffle. (Dit kanske han kan åka nu när tid finns…?)

Skyddsombudsstopp är ett skyddsombuds rätt att avbryta ett pågående farligt arbete. För att vidta en sådan åtgärd, måste det finnas en fara för arbetstagarens liv eller hälsa. Christer har satt ett sådant stopp en gång under sina år, och kanske räddade han någon från att bli allvarligt skadad den gången?

Annars är det mycket förebyggande arbetsmiljöarbete han ägnat sig åt, som när G2, det nya gjuteriet, skulle byggas. Det var delaktighet och samverkan långt tidigare än första spadtaget. Christer var också med från start när B-line 2 började byggas. Det är verkligen mycket som förändrats genom åren och Line 3 där Christer började finns ju sedan flera år inte ens kvar.

Den fackliga banan började Christer i Gjuteriets gruppstyrelse. Det blev en omröstning som han vann.

Det var redan samma år som han började på Volvo. Innan hade han jobbat på Cementa och även där haft fackliga uppdrag. När jobbarkompisarna fick veta det ville de ha in honom i gruppstyrelsen. Sen blev Christer huvudskyddsombud i gjuteriet och då blev det svårare och svårare att kombinera det med arbetet, telefonen ringde mycket och det blev till slut ohållbart.

Alla nyanställda som började i gjuteriet skulle introduceras, vi träffade alla säger Christer och det funkade jättebra. Det var fackliga- och arbetsmiljö/skyddsfrågor man informerade om.

Många av klubbens medlemmar som redan gått i pension har fått Christers hjälp. Det som behöver göras för att pensionen ska börja ticka ut när lönen slutat komma, har han hjälpt många med. En mycket uppskattad medlemsservice.

Medlemmar som skadat sig på jobbet har han också hjälpt och så det allra tyngsta, kontakten med anhöriga till medlemmar som gått bort. Det är förstås jobbigt, men att kunna berätta om försäkringspengar som kan göra livet lite lättare känns ändå bra säger Christer.

På min fråga om hur han tror att verkstadsklubbens styrelse kommer fungera framöver säger han: – Det är nya tider och nya människor och det kommer att bli bra!

Han konstaterar nöjt: Det har alltid varit lätt att gå till jobbet, jag har haft många trevliga kollegor och jag har alltid trivts bra.

Nu ser Christer fram emot att njuta av livet och jag tror inte han blir sysslolös.

Christer är en hjälpsam person så han får säkert saker att göra, om han hinner mellan golfrundorna…

/ Karina Gren Verksamhetsansvarig Verkstadsklubben