Jag ramlade på en avhandling av Karin Sjöberg Forssberg av en händelse. ”Usel arbetsmiljö på grund av könsnormer” – Publicerad i arbets- och miljömedicins hemsida. Och jag har också haft förmånen att få delta på föreläsningar där mer pålästa människor än jag har pratat om normer, värderingar, mångfald med mera kopplat till arbetsmiljö. Det i sin tur har skapat en viss nyfikenhet om det går att koppla Orange Day och Internationella mansdagen till det arbete fackliga arbete vi bedriver här på vår klubb. Intresse för dom ”mjuka” delarna i arbetsmiljön. Men det finns också ett eget intresse i att få insikter… Så att jag som man också kan må bättre och bete mig bättre mot mina nära och kära.
Jag har också fått insikten om att jag som individ är relativt betydelselös om inte viljan finns till förändring i min närhet både privat och på arbetet. Här på vår arbetsplats behövs detta i organiserad form likväl i organiserad form i vårt samhälle. Det behövs strukturer och ledarskap. Och i vårt privata liv behövs modet från oss män att prata känslor och våga säga ifrån när vi misstänker missförhållanden. Men åter till vår verklighet här på vårt företag…
Varför uppmärksammar vi dessa dagar i vår verkstadsklubb?
Karin Sjöberg Forssberg skriver i sin avhandling:
”Arbetsmiljö skapas på organisatorisk nivå.”
Det innebär att arbetsmiljö inte kan reduceras till individuella handlingar, felsteg eller personliga egenskaper – utan måste ses som en fråga om kultur, ledning, normer och struktur. Den tanken är också kärnan i varför både Orange Day den 25 november och Internationella mansdagen den 19 november spelar en viktig roll i arbetslivet.
Orange Day – våld som arbetsmiljöfråga
Orange Day är FN:s internationella dag för att motverka mäns våld mot kvinnor. >IF Metall lyfter i sitt arbete att våld, trakasserier och hot inte är något som bara sker i hemmet. Det påverkar arbetsplatser, kollegor och hela yrkeslivet.
Förbundet har utbildningar om hur förtroendevalda och arbetsplatser kan upptäcka, hantera och förebygga våld även när det är dolt eller inte uttalat. Och statistiken visar varför arbetet behövs: Kvinnor utsätts oftare för hot, sexuella trakasserier och våld i arbetslivet. Detta har konsekvenser för trygghet, prestation, sjukfrånvaro och i många fall möjligheten att stanna kvar i yrket. När arbetsplatser saknar rutiner eller mod att agera, cementeras problemen.
Internationella mansdagen – normer som risk
Internationella mansdagen sätter fokus på mäns hälsa, vilket också är en arbetsmiljöfråga. Den dagen uppmärksammar det positiva som män tillför världen, familjer och samhället. Men dagen uppmärksammar också destruktiva normer, ohälsa hos män med mera.
Män drabbas i högre grad av arbetsplatsolyckor, och dödsolyckor är fortfarande dominerade av män. Samtidigt söker män i lägre utsträckning stöd när de mår dåligt eller ser brister i arbetsmiljön. Här spelar mansnormer in – styrka, tystnad och “bita ihop” är fortfarande en del av kulturen bland oss män i många yrken. När sådana normer normaliseras får det konsekvenser för säkerhet, psykisk hälsa och en benägenhet att inte slå larm om risker.
Notis:
Av dryga 1200 självmord per år så är ca 70% män – folkhälsomyndigheten.
Män drabbades oftare än kvinnor av arbetsolyckor med dödlig utgång och anmälde också fler arbetsolyckor med sjukfrånvaro. Kvinnor anmälde dock fler arbetssjukdomar och arbetsolyckor utan sjukfrånvaro än män. Det visar Arbetsmiljöverkets statistik över arbetsskador under 2023.
Forskningen – normer, struktur och arbetsmiljö hör ihop
Svensk arbetslivsforskning är tydlig:
Arbetsmiljö, kön och våld kan inte förstås var för sig. Forskning från Arbetsmiljöverket visar att hot, våld och trakasserier ofta är en del av en större organisatorisk kultur, där könsnormer och makt påverkar vad som anses “normalt”, vilka beteenden som accepteras och hur problem hanteras.
Arbetslivsforskare som Lena Abrahamsson har visat att traditionella könsroller fortfarande präglar många branscher. Det gör att arbetsuppgifter, ansvarsområden och risker ofta fördelas ojämlikt – vilket påverkar både arbetsmiljö och hälsoutfall.
Studier från bland annat Lunds universitet visar att:
- Kvinnor utsätts oftare för organisatoriskt och socialt tryck, till exempel hög emotionell belastning, kränkningar och relationsbaserade krav.
- Män drabbas oftare av olyckor, och många beskriver en kultur där det förväntas att man ska arbeta snabbt, lösa problem själv och inte visa osäkerhet.
Forskningen drar samma slutsats som Karin Sjöberg Forssberg:
När arbetsmiljön hanteras som ett individuellt problem reproduceras riskerna.
När den däremot analyseras och styrs på organisationsnivå, kan arbetsmiljön förbättras för alla.
Interventioner som fungerar enligt forskningen är:
- systematiskt arbetsmiljöarbete där makt- och genusperspektiv ingår.
- aktiva kedjor för stöd, rapportering, handlingsplaner och uppföljning
- utbildning av chefer, skyddsombud och andra förtroendevalda
- att ledningsgrupper tar frågan på strategisk nivå, inte bara operativ
Det är inte enskilda personer som skapar frisk arbetsmiljö – det är hur arbetsplatser är organiserade.
IF Metall – ett exempel på systemansvar
IF Metall driver aktivt att arbetsmiljöarbete måste inkludera jämställdhetsperspektivet, och vi är ett feministiskt förbund. I skriften STOPP! betonar förbundet att när sexuella trakasserier och kränkningar tillåts förekomma är arbetsmiljön aldrig god, oavsett hur väl produktionen fungerar.
Genom utbildningar som till exempel ” Tillsammans bryr vi oss-Stoppa mäns våld mot kvinnor ”, Genom samverkan i policyutveckling och stödverktyg visar förbundet hur fack och arbetsgivare tillsammans kan ta ansvar – inte bara hantera incidenter utan förebygga dem genom kultur, struktur och ledarskap.
Slutsats
Att uppmärksamma Orange Day och Internationella mansdagen i arbetslivet handlar inte om två separata frågor. Det handlar om samma system:
- hur arbetsmiljö formas
- vilka normer som styr
- vem som drabbas
- och vilket ansvar som organisationen tar
När arbetsmiljö ses som en organisatorisk fråga – inte bara en individuell – finns möjlighet att förändra både arbetsvillkor, normer och hälsoutfall. Då kan arbetsplatser bli trygga för både kvinnor och män. Där vi får arbetsplatser fria från våld, tystnadskultur, och där ohälsa i alla former förebyggs.
// Kimmo Lundahl
Källor:
Folkhälsomyndigheten
Arbetsmiljöverket
Karin Sjöberg Forssberg – Myndigheten för arbetsmiljökunskap
Lena Abrahamsson – professor i arbetsvetenskap
